dosvedanya

Tuffa dagar. Nedgång. Hårda slag i backen. Återbesök på hemska ställen.
Tack Peter o mor som hjälpte mig upp på benen igen o för att ni alltid finns där, tack för att ni är dom jag vågar be om hjälp.
Tack till ni andra som även funnits där, pappa, Johanna, Malin, Ems, bror, The D och lärarna o Pär för att du rasta doggsen.
Jag är tacksam även om jag kanske visar det dåligt ibland.

Nu står jag på rangliga ben. Försöker sysselsätta mig med dret. Får lite hjälp av Muse nya skiva. Love.

Försöker ta nya tag..


Flaggor: sjukdomen

1 kommentarer

Vem har sagt att det kommer bli enkelt?
Det gäller bara att ta sig upp igen när man slagit i backen.. det gör inte mer än ont, eller hur?
Men det är min fight, inte nån annans, men det skadar inte med lite stöd.. jag blir trött ibland och det är då det är skönt att ha någon att luta sig mot, som orkar hålla i mig, så jag inte faller i backen igen så hårt.
Jag reder mig, det gör jag alltid, men det tar längre tid med alla blåmärken och skrapsår.
Det är bara o ligga i.. så lätt tänker jag inte ge upp.


Flaggor: sjukdomen

3 kommentarer